solskensoptimist.blogg.se

De senaste två veckorna har fått mig att inse nya känslor. Känslor som jag först inte kunde tyda men som nu är väldigt klara för mig. 

Oavsett vart jag befinner mig eller med vilka jag befinner mig med- kommer jag aldrig någonsin passa in. 

Oavsett hur många vänner jag har, så har jag aldrig en "my person". 

Även om jag har personer runt omkring mig är jag ändå ensam. 

Det ger mig en vilsen känsla.

Idag var första gången (sen jag flyttade ifrån Skåne), som jag tog mitt pick och pack och lämnade skolan/lektionen innan den slutat, på grund av att jag inte klarade av att vistas bland människor. 

Känslan av att inte tillhöra, äter upp mig långsamt inombords.